uknow, it hurts

du såg så väl, så väl, att jag var ledsen eller att det hade hänt något med mig.
du såg det med dina egna ögon, men ändå kom du aldrig fram och fråga hur det var med mig.
jag trodde att du kunde se det på mig, efter så lång tid vi vart vänner.
men det kanske är ett tecken på att du inte bryr dig lika mycket längre.
du säger att du saknar mig, varför gör du inte något åt det då?
kanske ringa mig nån dag? som du alltid gjorde förr?
kan vara en bit på vägen iallafall.
jag känner inte dig längre, inte på samma sätt.
och jag måste erkänna att det är något som saknas i mig.
det känns som att det är ett stort svart tomt hål långt in i hjärtat.
men det duger att fråga hur det egentligen är med mig när jag lägger ut en bild på till exempel bilddagboken och skriver att jag mår piss.
då kan du fråga, för då frågar alla andra också, det kanske inte är lika jobbigt då.
inte vet jag, men jag tycker det är ganska dåligt av dig.
jag tror egentligen att med allt det här menar jag att jag saknar dig, ditt gamla jag.
du har förändrats en hel del, & jag vet,det gör alla.
det har även jag gjort.
men kanske inte till en sån person som inte längre vågar fråga hur det är med
sin bästa vän.
vänner kommer och går, såärdetbara.